Ruskig Ångest.

Denna text om Ruskig och Ångest skrev jag 1986 i form av en rap text. Sveriges första? Som handlar om vår gemensamma ambition detta år. Just detta, att vi tidigt försökte försvenska den kraftigt NY inspirerade graffitin, som fortfarande är tongivande i Sverige och vår långsamma och tidlösa vilja till samarbete, inte minst i motsatts till egoism och rasism, är något vi förhoppningsvis nått ut med via Ruskig Ångest. Även om vi inte vill skriva någon sanning i pannan på någon. Ruskig Ångest kan man ha i många sammanhang.

Ruskig och Ångest är vilka vi är. Men egentligen heter vi Lars-Göran och Pär.

Vi målar här, vi målar där, vi målar utan besvär.

Vi målar mest och bäst,

passerar alla test, och om du räknar våra fans, vi vet att de är flest

Det är inte för vår kropp, eller längden på vår snopp, som får folk att hylla:

Ruskig Ångest på vår topp!

Nej det är vår kultur, som vi sätter på mur, vi gör polisen sur och hindrar tågens retur

Vi målar allt vi kommer åt, och allt som vi ser, för varje dag, för varje år, vi målar mer och mer

Vi målar tåg och väggar, tunnlar och tak, och om du undrar varför, vill jag tala om en sak

Vi hatar rena tåg, och grå betong, som får oss att se rött och känna ett tvång

Att gå ut och dekorera eller vandalisera för att sprida vårt budskap och se till att vi blir flera, som är

ute om natten och bomba och förstör- Konstanalfabeter- Vi skall måla tills vi dör!

Vi var 17 år när denna text skrevs och vi tyckte det var fantastiskt korkat och roligt att det fanns människor som seriöst påstod att vårt bildspråk och vår konst var vandalism och förstörelse. Denna märkliga och otippade uppmärksamhet fick oss att använda dessa begrepp i låttexter, i målerier eller som titlar på utställningar. Vad vi, som naiva ungdomar inte förstod, var att det fanns människor, vars agenda var allvarlig och väldigt extrem politisk och hade som syfte att kriminalisera en hel ungdomskultur. När graffitin kom till Sverige var den inte straffbar, utan kriminaliseringen medförde att det idag tex ger 1 år i fängelse om du målar någonstans utan lov. Något majoriteten är överens om. Att däremot samtidigt förbjuda alla möjligheter att uttrycka sig, vad det än kallas, genom sk Nolltolerans är ett obeskrivligt märkligt och förhoppningsvis ett snart glömt kapitel i svensk konstsyn och politiskt samhälle. Andemeningen i vår raptext är lika tydlig och enkel ännu idag, måla mer och mycket och överallt! Men be om lov först. =) Och självklart, och det är det allra viktigaste, ge också lov om någon vill ställa ut, måla en vägg, arrangera en workshop eller hålla ett föredrag. Oavsett om det kallas graffiti eller något annat.