Rolf Carl Werner.

För över 10 år sedan jobbade jag med en grupp ungdomar i syfte att göra en graffitikalender för konsthallen i Sandviken. Till vår hjälp hade vi en tystlåten man som skötte den grafiska formgivningen. RCW.

Tredje mer eller mindre ordlösa dagen vi jobbade tillsammans sa han att även han målade graffiti. Han sa det nästan som om han önskat att jag inte hörde det och jag kunde inte avgöra om det vara av personlig blyghet eller om han inte ville visa något mer utifall att jag skulle uttala mig nedlåtande. Jag blev ju såklart väldigt nyfiken då de flesta brukar vilja visa sina bilder efter 3 minuter snack och inte efter 3 dagars tystnad. Det blev oförglömligt. En gång i livet. Rolf visade sig vara en av oss tidigare pionjärer men fullkomligt okänd(!?) Han berättade att han alltid skissat och målat graffiti och även deltagit som besökare på många HipHop och graffititevenemang genom åren men aldrig riktigt gett sig till känna av blygsel och lite av ovana i sådana sammanhang då han själv kom från en mindre ort. En ort han även stannat kvar i och utvecklat en mycket säregen graffitiestetik. Både till innehåll, form, teknik och kontext.

Precis allt finns där, vad gäller det gemensamma internationella, spraytekniken, det offentliga anspråket, bokstäverna, figurerna, färgdynamiken och kontrasterna, highlights och konturer. Men ändå inte. Eller med mycket mer. Jag hade äran att arbeta med Rolf för ett par år sedan i ett annat samarbetsmåleri där hela 22 konstnärer deltog. Innan han påbörjade sin del i måleriet gick han en promenad i skogen för att finna lite inspiration. Han kom tillbaka med en kotte, ett par strån, lite mossa och någon anspråkslös kvist och på mycket bra humör. ”Nu jävlar ska jag måla!” Det här kanske inte låter så märkligt men för en graffitikonstnär som jobbat och träffat 1000tals graffitimålare är denna händelse lika fullkomligt unik som uppfriskande. Rolf är en internationell graffitikonstnär med rötterna väl förankrade i Gävle. Och ingen annanstans.