Erse - Stilmålaren.

Erse får äran och, svårigheten i, att representera det som kommit att bli kärnan i dagens internationella graffitiscen, nämligen att skriva sitt namn. Det största konstfenomenet någonsin och kanske även det mest urvattnade uttrycket idag? ”Det räcker inte att bara skriva sitt namn längre.” Banksy.

Det finns en poäng i det uttalandet men det stämmer inte riktigt. Att bara skriva sitt namn är ett egoistiskt uttryck, men det är lite förenklat att avfärda graffitins bokstavsanvändande att bara handla om navelskåderi. I ett större perspektiv är det estetiska, lekfulla och visuella användandet av ord en reaktion på det uttalade och skrivna ordet vi alla kommit överens om att använda världen över. Tanken är att vi skall förstå varandra på det sättet. Det gör vi inte eftersom folk har så oerhört olika tal- och skriftspråk. Graffitins ordanvändning härstammar från en ide om ett bildspråk som kan förstås av alla oavsett bakgrund, utbildning och härkomst. Där graffitin med sitt folkliga anspråk kommit närmast. Använder jag mig så kommer jag nära dig. Även om pseudonymet är personligt så är det så pass avancerat utformat och målat så direkt avläsning inte är möjlig om inte betraktaren själv anammar helheten som formerna och färgerna utgör. Vilket uppenbarligen inte Banksy orkade med.

Detta resonemang gäller ju inte fegis målarna vars namn avläses allt för enkelt så man undrar varför de inte använder Times New Roman istället. Men det gäller Erse. Att ge sig in i denna bildvärld med 10 000-tals utövare över hela världen som dagligen utför 10 000-tals stilmålningar kräver tålamod och ambition. Kanske du får göra ett 1 000-tal målningar under ett par 5- 7 år innan språket börjar ta form och uttrycket finns där. Att därifrån göra ett tillägg som hela den internationella scenen anammar i det gemensamt uppbyggda bildspråket är det är dock några få individer världen över som lyckas med. Blade, Lokkiss, Delta, Kakao, Seak och Phase2 skulle jag vilja påstå. Erse är helt klart med på den internationella kartan.